Hannas happenings!

Inför den här sommaren la jag upp ett träningsprogram med mycket fokus på löpning. Efter enbart en vecka med programmet fick jag skadeproblem och trots att jag då la om träningen lite så blev jag inte av med det. Några veckor senare hade jag försökt att vila bort det men inte lyckats och tog därför hjälp av en kiropraktor hemifrån. Det visade sig handla om en inflammation och jag började behandla. Efter två veckor utan ett enda löpsteg, hopp eller skutt, med antiinflammatiorisk gel på skadan, bandage på benet och kyla 30 min minst tre gånger om dagen, ja efter det så trodde jag mig äntligen kunna få börja testa mitt ben igen. Som jag hade längtat!

 

Men det går sällan som man planerar. Och i mitt fall har jag tyvärr haft lite dåligt flyt. Dagen innan jag hade bestämt mig för att få springa för första gången, blev jag sjuk. Jag fick halsfluss. Halsfluss för mig är ett dåligt besked. Besked förresten, jag förstod direkt vad det var så jag åkte, med över 40 graders feber som jag inte kunde få att sjunka, till läkaren och sa ungefär "hej jag mår väldigt dåligt kan du kolla om jag har halsfluss?". Anledningen till att jag visste är att förra sommaren hade jag också halsfluss. Ja, alltså inte bara en gång, utan fem gånger efter varandra. Jag har skitsvårt att bli av med det. Kroppen bryts ned så otroligt av antibiotikan så efter den kuren är immunförsvaret otroligt lågt. Har man då lätt att bli sjuk av en viss bakterie, vilket jag har fått konstaterat att jag har, så är det otroligt lätt att bli sjuk igen.

 

Den här gången tänker jag inte tillåta att min kropp ska behöva utstå fem halsflusser. Hur gärna jag än vill börja träna så måste jag förbjuda mig själv. Det går bara inte. Jag måste lära mig av vad som hände sist och jag vill aldrig göra samma misstag igen. På kort sikt blir min handlingsplan att lägga upp ett återhämtningsschema. Inget träningsschema här inte. Nu är det friskfokus som gäller för mig.

 

På längre sikt så ska halsmandlarna bort. Jag har redan en remiss och kunde ha gjort det i vintras, men efter att ha varit frisk i flera månader så ansåg jag det vara onödigt. Det är ett beslut jag nu ångrar djupt. Men det tjänar ingenting till att gräma sig över sådant som redan har hänt. Att däremot ta lärdom av det är ett väsentligt mycket bättre sätt. Vad det kommer kosta mig att åka hem till Sverige för en operation vill jag helst inte tänka på, men vad det än kostar så är det nog faktiskt värt det. Att få vara frisk är det bästa som finns. 

 

Och en bild på mig som Karlsson på taket känns som ett helt naturligt sätt att avsluta detta inlägget på.

 

På återseende!