Hannas happenings!

Eftersom att jag inte kan springa på grund av skador och annat dumt så tog jag ikväll tillfället i akt och gav mig ut på min första mountainbike-tur. Det var sannerligen en upplevelse utöver det vanliga! Jag har aldrig tidigare suttit på en mountainbike och den mesta terräng jag cyklat i är stigen mellan Berga golfbana och Valtorp. Med andra ord, min erfarenhet var i princip noll.

 

Men jag är ju inte den som är den! Jag har sett hur superduktiga cyklister har tagit sig fram på "Cami de cavalls" där jag sprungit mycket och även om det sett väldigt avancerat ut så bestämde jag mig självklart för att det var där jag skulle cykla. Jag är ju lite av en utmaningarnas tjej ändå. Kanske inte så lite heller... Åt ena hållet är leden något mer lättframkomlig. Behöver jag säga att jag stack iväg åt andra hållet?

 

Så hur gick det då? Förutom några få (ca 10) nära-döden-upplevelser så tycker jag ändå att jag klarade mig ganska bra. Blev omcyklad av ett gäng supercyklister som roat skrattade åt mitt vinglande men det bjuder jag så gärna på. Jag märkte efter ett tag att ju mer jag satsade och vågade, desto bättre gick det. Det mest drastiska som hände var att trampan fastnade i en sten när jag körde ner för ett ganska brant berg, men även det löste sig utan större problem. Självklart är jag ganska många blåmärken rikare, men det är inget som bekymrar mig nämnvärt.

 

När jag efter en timma kom tillbaka till hotellet och pratade med delar av den härliga personalen här, trodde de inte att jag var riktigt klok. Flera av dem frågade om jag var riktigt frisk. Jag hade inget bra svar på den frågan, men det tror jag nog att jag är. Och även om jag inte är det, vem bryr sig? Jag hade mestadels sjukt kul och i min värld är det bra.

 

Men kanske borde jag ta hjälp av en instruktör nästa gång? Ha det toppen!