Hannas happenings!

Jag har gjort en nystart och börjat blogga igen! Jag skriver sedan ett tag tillbaka hälsobloggen Tag Sats. Följ mig gärna här.

 

Kramar!

1. Alla favoriter

2. Att gå loss

 

 

 

Om fyra veckor kommer jag hem och då kan ni ju räkna med att jag går loss!

 

Idag ska jag äntligen tillbaka till jobbet. Hjärnan är väldigt övertygad om att det kommer gå toppen, men resten av kroppen hänger inte riktigt med. Den har på något vis fastnat i ett zombieläge där energi och kraft är av väldigt stor avsaknad. Det är ganska skrämmande hur några dagars sjukdom kan näst intill förgöra mig! Okej nu kanske jag överdriver lite. Men ett klart exempel är att igår kväll blev jag anfådd av att gå en lugn promenad i 10 min. Hur trist det än är, så är det ju faktiskt inget att gräma sig över! Bit ihop Hanna...

 

Så hur samlar jag nu kraft på bästa sätt? Först och främst behöver jag börja äta regelbundet och bra mat igen. Det kommer hjälpa mycket. Och dricka mycket såklart. Sova lagom är också bra. Det räcker ju för att överleva. I övrigt får jag förlita mig på att barnen ger mig mer energi. Det fixar sig nog det här ändå! Nu ska jag äta frukost för första gången sedan i måndags, bra början!

Inför den här sommaren la jag upp ett träningsprogram med mycket fokus på löpning. Efter enbart en vecka med programmet fick jag skadeproblem och trots att jag då la om träningen lite så blev jag inte av med det. Några veckor senare hade jag försökt att vila bort det men inte lyckats och tog därför hjälp av en kiropraktor hemifrån. Det visade sig handla om en inflammation och jag började behandla. Efter två veckor utan ett enda löpsteg, hopp eller skutt, med antiinflammatiorisk gel på skadan, bandage på benet och kyla 30 min minst tre gånger om dagen, ja efter det så trodde jag mig äntligen kunna få börja testa mitt ben igen. Som jag hade längtat!

 

Men det går sällan som man planerar. Och i mitt fall har jag tyvärr haft lite dåligt flyt. Dagen innan jag hade bestämt mig för att få springa för första gången, blev jag sjuk. Jag fick halsfluss. Halsfluss för mig är ett dåligt besked. Besked förresten, jag förstod direkt vad det var så jag åkte, med över 40 graders feber som jag inte kunde få att sjunka, till läkaren och sa ungefär "hej jag mår väldigt dåligt kan du kolla om jag har halsfluss?". Anledningen till att jag visste är att förra sommaren hade jag också halsfluss. Ja, alltså inte bara en gång, utan fem gånger efter varandra. Jag har skitsvårt att bli av med det. Kroppen bryts ned så otroligt av antibiotikan så efter den kuren är immunförsvaret otroligt lågt. Har man då lätt att bli sjuk av en viss bakterie, vilket jag har fått konstaterat att jag har, så är det otroligt lätt att bli sjuk igen.

 

Den här gången tänker jag inte tillåta att min kropp ska behöva utstå fem halsflusser. Hur gärna jag än vill börja träna så måste jag förbjuda mig själv. Det går bara inte. Jag måste lära mig av vad som hände sist och jag vill aldrig göra samma misstag igen. På kort sikt blir min handlingsplan att lägga upp ett återhämtningsschema. Inget träningsschema här inte. Nu är det friskfokus som gäller för mig.

 

På längre sikt så ska halsmandlarna bort. Jag har redan en remiss och kunde ha gjort det i vintras, men efter att ha varit frisk i flera månader så ansåg jag det vara onödigt. Det är ett beslut jag nu ångrar djupt. Men det tjänar ingenting till att gräma sig över sådant som redan har hänt. Att däremot ta lärdom av det är ett väsentligt mycket bättre sätt. Vad det kommer kosta mig att åka hem till Sverige för en operation vill jag helst inte tänka på, men vad det än kostar så är det nog faktiskt värt det. Att få vara frisk är det bästa som finns. 

 

Och en bild på mig som Karlsson på taket känns som ett helt naturligt sätt att avsluta detta inlägget på.

 

På återseende!

 

I min nedstämdhet över att inte kunna träna (eller för tillfället ens röra mig ur sängen), drömmer jag om att vara frisk och stark igen. Jag drömmer också om två saker som jag väldigt gärna vill ha. Den ena är ganska mycket viktigare än den andra. Men den andra skulle verkligen kunna utmana mig mer och ge mig roligare löpträning på egen hand! Om jag nämner att jag på sju månader i princip har sprungit sönder mina älskade Acics-skor och att jag redan har en pulsklocka fast med färre funktioner, så förstår ni säkert vad som är vad...

1900 SEK

 

3899 SEK

 

Med tanke på att den senaste positiva kontohändelsen jag hade var studiebidraget i maj, så känns inte detta så där väldigt rimligt kanske. Men är det något man ska lägga pengar på så är det ett par bra skor! (Och en svindyr pulsklocka är också superviktigt, kan nog inte överleva utan.)

 

Sov gott! :)

Jag som var så glad över att energin var tillbaka, fick dessvärre inte behålla den glädjen särskilt länge. Jag har halsfluss; hög feber, kan nästan inte svälja och har noll matlust. Jag har fått 4 olika mediciner som jag ska ta ungefär hela tiden och en av dem smakar rövhål. Nej, jag är inte särskilt positiv för tillfället. Den där energin gjorde verkligen ett kort besök.

 

Jag återkommer när inspirationen har återvänt!

Imorse gick jag i två timmar utan att ha det minsta ont. Det är glädje! Nu har jag som vanligt ätit min goda frukost som idag bestod av grönsaker och en ost- och skinkomelett. Idag ska jag bara jobba halvdag så nu ska jag alldeles strax hoppa i Bamsedräkten för att möta alla ankommande bussar. Det ska bara bli 26 grader här idag så det kommer vara en bra dag att befinna sig i denna otroligt varma utstyrsel...

 

 

Hoppas mitt glädjerus kan smitta av sig lite till er, här kommer energiiiiiiii!

Som ni har märkt så har det varit väldigt tomt här i en veckas tid. För att kort sammanfatta vad det har berott på kan jag säga att jag inte haft en endaste gnutta energi. Och att skriva massa trista blogginlägg om hur deppig jag är, det är inte riktigt min grej.

 

Men nu sitter jag här hur nöjd och glad som helst. Jag har hittat vägar att komma runt min skada (som kanske har varit det jag deppat mest över) och har äntligen tränat hårt och bra igen. Igår var jag på en superhäftig mountainbikeutflykt och nu är jag nyss hemkommen från ett egenkomponerat styrkepass där jag bl a körde utfallsgång tills jag ramlade ihop. = Nu går jag som en kärring...

 

Jag har även fått klartecken gällande min semesterresa och vet att vecka 34 kommer jag att spendera i Sverige! Desstuom är det bara tre veckor kvar tills min fina familj kommer hit. Och det, om något, ger energi. Jag har desstuom ett toppenjobb och befinner mig på en fantastisk ö så nu har jag lovat mig själv att inte låta någon mer negativ energi komma emellan mig och min positiva sida!

 

 

Ta hand om er, ni är värda att må så otroligt bra!

Jag är fortfarande långt ifrån att kunna springa igen, och cyklingen har nog belastat mer än jag hade väntat mig. Men imorgon ska jag göra något riktigt härligt som jag vet att jag utan problem kommer att fixa. Det bästa är att det känns som att jag verkligen unnar mig något. Jag ska gå upp, gå till stranden, träna 30 minuters överkroppsstyrka och sedan ta en simtur i havet. Snacka om lyxig start på dagen!

Här är stranden. Jag bor ca 150 meter därifrån.

Idag har jag och Blixten varit inne i Ciutadella och shoppat på rean samt ätit trerätters lunch. Jag hittade en jättefin bikini och, tro det eller ej, en baddräkt (bilden). Blixten var inte så sällskaplig så shoppingen och ätandet fick jag klara av på egen hand. Dagens bästa inköp var lätt osthyveln, som jag har letat!!!

 

Blixten är förövrigt en cykel. Hejdå!

Eftersom att jag inte kan springa på grund av skador och annat dumt så tog jag ikväll tillfället i akt och gav mig ut på min första mountainbike-tur. Det var sannerligen en upplevelse utöver det vanliga! Jag har aldrig tidigare suttit på en mountainbike och den mesta terräng jag cyklat i är stigen mellan Berga golfbana och Valtorp. Med andra ord, min erfarenhet var i princip noll.

 

Men jag är ju inte den som är den! Jag har sett hur superduktiga cyklister har tagit sig fram på "Cami de cavalls" där jag sprungit mycket och även om det sett väldigt avancerat ut så bestämde jag mig självklart för att det var där jag skulle cykla. Jag är ju lite av en utmaningarnas tjej ändå. Kanske inte så lite heller... Åt ena hållet är leden något mer lättframkomlig. Behöver jag säga att jag stack iväg åt andra hållet?

 

Så hur gick det då? Förutom några få (ca 10) nära-döden-upplevelser så tycker jag ändå att jag klarade mig ganska bra. Blev omcyklad av ett gäng supercyklister som roat skrattade åt mitt vinglande men det bjuder jag så gärna på. Jag märkte efter ett tag att ju mer jag satsade och vågade, desto bättre gick det. Det mest drastiska som hände var att trampan fastnade i en sten när jag körde ner för ett ganska brant berg, men även det löste sig utan större problem. Självklart är jag ganska många blåmärken rikare, men det är inget som bekymrar mig nämnvärt.

 

När jag efter en timma kom tillbaka till hotellet och pratade med delar av den härliga personalen här, trodde de inte att jag var riktigt klok. Flera av dem frågade om jag var riktigt frisk. Jag hade inget bra svar på den frågan, men det tror jag nog att jag är. Och även om jag inte är det, vem bryr sig? Jag hade mestadels sjukt kul och i min värld är det bra.

 

Men kanske borde jag ta hjälp av en instruktör nästa gång? Ha det toppen!

 

 

Jag jobbar på brännan på mitt eget lilla vis. Det kan nog bli ganska snyggt det här. Mitt primära mål nu är verkligen att bli av med inflammationen och kunna gå, springa, hoppa och skutta smärtfritt igen. Så ett par randiga ben känns inte som något stort problem i sammanhanget. Igår fick jag jättebra tips av kiropraktor Magnus Lindblom så nu behandlar jag efter konstens alla regler.

Eftersom att jag inte kan springa så behöver jag hitta något som ersätter min löpträning. Det är ganska många som cyklar mountainbike här på de steniga vandrings-, rid- och cykellederna. Jag begriper inte hur de kan vara cykelleder för det ser ärligt talat livsfarligt ut. Men jag kanske ändå borde prova? Dock har jag hört att det ska vara ganska svårt det där med mountainbike, men det kan ju vara värt ett försök! Imorgon ska jag nog se vad jag kan göra för att få tag i en cykel. Då var det sagt!

Jag har upptäckt omeletterna på frukosten här. Så efter lite morgonträning i form av ett kort men effektivt pass överkroppsstyrka så intog jag i vanlig ordning frukostbuffén. Min senaste favorit är att låta dagens första mål innehålla en omelett. Det är riktigt gott må jag säga. Annars brukar frukosten bestå av olika kombinationer av grönaker, frukt, ägg, kesella, fullkornsbröd, omelett, youghurt, frön, nötter m.m. Ja, naturligtvis inte allt på samma gång. Har jag sagt att jag älskar frukost?

 

I morse kom jag även till insikt i att jag tidigare har underskattat axelrullningar. Nu syftar jag på den varianten när man håller armarna rakt ut åt sidorna och gör cirklar i olika storlekar. För mina svaga axlar är den övningen otroligt effektiv!

 

Nu ska jag kila iväg mot Bamseklubben och låtsas att jag är grym på norska, hade!

Nu har jag bara en liten fråga. Är det verkligen okej att vara så här rosa? Visst gillar jag rosa, men lagom är bäst, right? Hur som helst så är det här för närvarande det enda som är rent så det får gå. Man blir ju faktiskt inte svagare av färgen. Eller?