Hannas happenings!

Ballt ändå. Under första backintervallen idag fick jag upp pulsen till 211 slag/minut. Så hög har min puls aldrig tidigare varit, åtminstone inte när jag har mätt. Att ha en hög maxpuls är egentligen ingen fördel alls. Det positiva här är att jag blivit så pass tränad att jag orkar pressa mig själv närmare max. I höstas efter en lång period av sjukdom orkade jag ta mig upp till en puls på 186. Den skillnaden är enorm. Att få bevis på att träningen verkligen ger effekt är hur kul som helst. Toppen!

Nu blir jag taggad att springa en sträcka på tid för att se vad jag kan prestera. Imorgon får det bli lättare styrketräning hemifrån så att kroppen är beredd på en konditionsurladdning på onsdag. Jag vet vad jag har haft för tider på både 5 och 10 km. Någon av de sträskorna får det bli. 

Nu, kvällsmat!