Klockan är skitsvår!

Ja, det är faktiskt riktigt svårt det där med klockan. Nästan lika svårt som jag tycker att skillnaden mellan höger och vänster är. Idag på gymmet blev jag rejält sviken av mina tidsuppfattningshjärnceller.

Jag hade bestämt mig för att ta tåget hem 17.00. Det skulle bli gott om tid. När jag (halvdöd) precis avlutat min sista intervall på löpbandet och slänger en blick på klockan ser jag att den är halv. Denna insikt får mig att ignorera allt vad nedvarvning och stretch heter. Superandfådd och med en puls fortfarande kring 170 stapplar jag av löpbandet och tar mig mot omklädningsrummet. "Missar jag tåget kommer jag inte hinna träffa Rebecka!" Överdragskäderna åker på fort som bara den och i kassan på vägen ut får jag med mig en banan som jag stressat trycker i mig. Halvvägs ned för trapporna på Hälsostudion tittar jag återigen på klockan. Denna ljuva mannick är nu kvart i. Men inte kvart i 5 som jag trott, utan kvart i 4. Jag är bra.

Jag undrar allt om det inte kan vara så att hjärncellerna slutar att fungera vid en viss puls. Finns det forskning på det? Jag ställer upp frivilligt som försöksperson om någon vill genomföra en sådan studie.

Med andra ord så fortsatte denna dag i samma anda som den startade. Det måste nog betyda att morgondagen kommer gå betydligt mer enligt planerna.

Hej hopp!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0