Gårdagens bravader
Som jag städade!!! Eller ja, det beror väl lite på hur man ser det kanske. Jag inledde gårdagen med en timmes solande i bara linne, det är vår! Därefter tog jag mig en promenad, hälsade på hamnens arbetande män/gubbar, fikade med resten av familjen, men sen, sen tog jag minsann tag i mina uppgifter. Min kloka mor insåg ganska snart att jag inte var ett dugg intresserad av att vare sig putsa fönster eller torka golv. Då försökte hon ge mig den roligaste uppgiften hon kunde komma på "Hanna, du kan få pyssla lite! Sätta upp gardiner och sätta på stolsdynor." Käre barn, ibland undrar jag om hon känner mig alls? Men hon ville ju naturligtvis bara erbjuda mig det hon själv tycker är roligast.
Efter att ha förklarat att jag ville göra "riktiga" saker så fick jag några uppgifters om föll mig mer i smaken. Det handlade om att bära möbler, räfsa gräsmattan och hjälpa pappa att lägga i bojarna vid våran båtplats. Räfsningen tog hur lång tid som helst, men det gjorde inget. Jag behövde inte tänka på något annat än att löven skulle bort och jag fick använda kroppen och bli trött på ett skönt sätt. Helt i min smak!
När vi skulle lägga i bojarna insåg jag att jag var långt ifrån den bästa medhjälparen pappa kunde haft med sig. För det första så var jag helt värdelös på att paddla. Flotten, som jag var på, flyttade sig på så konstiga sätt att jag verklgien inte förstod någonting. Det slutade med att jag körde rakt över några andra båtägares bojar och att pappa fick dra in mig till rätt plats. Dessutom lyckades jag självklart tappa i en paddel i vattnet. Pappas räddningsaktion var bland det roligare jag skådat! Man kunde trott att det handlade om liv och död när han kastade sig ner från bryggan till flotten för att plocka upp den stackars paddeln...
Något pluggande blev inte av, men det löser sig alltid. Jag får väl klämma in det idag istället. Hej på ett tag! :)
Efter att ha förklarat att jag ville göra "riktiga" saker så fick jag några uppgifters om föll mig mer i smaken. Det handlade om att bära möbler, räfsa gräsmattan och hjälpa pappa att lägga i bojarna vid våran båtplats. Räfsningen tog hur lång tid som helst, men det gjorde inget. Jag behövde inte tänka på något annat än att löven skulle bort och jag fick använda kroppen och bli trött på ett skönt sätt. Helt i min smak!
När vi skulle lägga i bojarna insåg jag att jag var långt ifrån den bästa medhjälparen pappa kunde haft med sig. För det första så var jag helt värdelös på att paddla. Flotten, som jag var på, flyttade sig på så konstiga sätt att jag verklgien inte förstod någonting. Det slutade med att jag körde rakt över några andra båtägares bojar och att pappa fick dra in mig till rätt plats. Dessutom lyckades jag självklart tappa i en paddel i vattnet. Pappas räddningsaktion var bland det roligare jag skådat! Man kunde trott att det handlade om liv och död när han kastade sig ner från bryggan till flotten för att plocka upp den stackars paddeln...
Något pluggande blev inte av, men det löser sig alltid. Jag får väl klämma in det idag istället. Hej på ett tag! :)
Kommentarer
Trackback